Back where one belongs.

Nu är jag officiellt ett psyko på heltid igen. Utmattningssyndrom och depression= utmattningsdepression? Jag vet inte.

Ganska säker på att ingenting kommer bli bra. Att jag inte orkar med det här mer/igen/för resten av livet.

Att kuratorer vill att jag ska titta på rönnbär genom fönstret och att läkare ska säga att mediciner som psykon behöver ibland är KNARK.

Att år ska gå i samma svarta färg.

Annonser

Part of Your World

Sitter här och identifierar mig med Ariel.

Jag har trott ett tag nu att jag slutat lajva att jag är en vanlig person. Att bara jag berättar om min diagnos och att jag har svårigheter så kommer det att gå bra.

Det gör det inte.

Känns som att det bara blir värre när jag försöker förklara saker eller berätta om mig själv eller tankar jag har. Som att det bara gör mig konstigare.

Jag kan sitta mittemot en person som pratar om något för dem helt normalt och tänka ”Vad gör jag här? Borde jag vara som den här personen?”

Det är som att ju mer jag rör mig i normala sammanhang (jobb, kurser, nya vänner) desto större blir klyftan och utanförskapet.

But I can see
I’ll never be
Part of your world

Vad nyanlända flyktingar får.

Det finns några personer i min närhet som har lätt att ta till sig allt negativt som rapporteras om i synnerhet invandring, integration och vad det kostar. Exempelvis tror de på propagandan som nazisttidningen Fria Tider klippt och klistrat ihop från utvald information hos försäkringskassan.

Den som säger typ att alla invandrare retroaktivt får alla bidrag som någonsin funnits, varje månad och hamnar på en summa runt 22 000 kronor. (Spännande! När jag gick på Soc för två år sedan fick jag 3800 kr i månaden efter hyra, el, försäkringar och mediciner. Undrar vad jag gjorde för fel. För svenskklingande efternamn kanske?)

Jag har därför bestämt mig för att reda ut detta en gång för alla. Det har folk gjort förut, men jag vill sammanfatta eftersom behovet finns.

Börjar med denna från regeringen.se då:

”Nyanlända familjer får mer ekonomiskt bidrag än infödda svenskar”

Huvudregeln är att personer som invandrar ska ha jobb eller annan egen försörjning för att få uppehållstillstånd eller ha uppehållsrätt i Sverige. Dock kan flyktingar och andra skyddsbehövande och deras anhöriga som inte har jobb få statlig etableringsersättning under de två första åren i Sverige. Ersättningen ligger på ungefär samma nivå som försörjningsstödet till vilken familj som helst i motsvarande ekonomiska situation. För att få full ersättning krävs deltagande på heltid i svenskundervisning, arbetsförberedande insatser och samhällsorientering.

På nätet cirkulerar påståenden som räknar upp olika förmåner som en nyanländ arbetslös mamma med tre barn kan få. Beräkningen baseras på ett specifikt exempel som har konstruerats enkom för att maximera påstådda bidrag på ett sätt som inte är möjligt i praktiken. Det är till exempel inte möjligt att få föräldrapenning för samma tid som man har etableringsersättning. Som källa till beräkningen anges ofta Statskontoret. På sin webbplats tillbakavisar Statskontoret att myndigheten är källan till uppgiften.

Detta betyder alltså att summan är densamma som för alla som går på Soc! Och den får man i två år! De måste gå en massa kurser, praktik och lära sig om vårt samhälle för att få pengarna!

Beräkningarna från Fria Tider är alltså nazistiska fantasifoster! Antar att vi lär gå igenom dem.

  1. Om du deltar i en etableringsplan på heltid får du 308 kronor per dag, fem dagar i veckan. Fas 3 ger 320 kr per dag. TVÅ ÅR är tiden som detta kan betalas ut. Inte mer.
  2. Nej, du kan inte få föräldrapenning för samma tid som du får etableringsersättning.
  3. Etableringstillägg: Du får 800 kronor för varje barn som inte har fyllt
    11 år. Du får 1500 kronor för varje barn som har fyllt 11 år. Du kan som mest få etableringstillägg
    för tre barn. Om du har mer än tre barn räknas de tre äldsta barnen.
  4. Barnbidrag: 1050 per barn. 640 extra vid fler barn.
  5. Bostadsersättning/Bostadsbidrag/Soc: Som högst 3900 kr/månad. Ej för boendekostnad över 5700 och ej för boendekostnad upp till 1800 kr. Gäller endast ensamhushåll.
  6. Retroaktiv föräldrapenning finns inte längre och kunde heller inte kombineras med Soc eller erableringsersättning.
  7. SFI-bonus på 12.000 kr. Tas ut av cirka 2% av de SFI-studerande, och kan som MEST vara 12000. EN GÅNG.
  8. Får du underhållstöd för fler än två barn får du lägre etableringstillägg. Får du underhållsstöd för tre barn så får du bara etableringstillägg för dina två äldsta barn. Får du underhållsstöd för fyra eller fem barn får du etableringstillägg för det äldsta barnet. Får du underhållsstöd för sex barn eller fler kan du inte få etableringstillägg.

SÅ:

Etableringsersättning: 6160 kr per månad.

Etableringstillägg: 800 för barn upp till 11 år. Äldre barn 1500 kr. Max till tre barn.

Barnbidrag: 1050. tillägg 640 kr. 3754 kr.

Bostadsersättning/Bostadsbidrag: 4000 enligt uträknare på försäkringskassan.

Vi säger att vi har en mamma med make (också med 6160 kr i månaden) och tre barn, två under 11 och en som är tonåring. Det blir 17000 kr med allt inräknat. Om båda makarna ska vara med i exemplet 23160 kr.

Skillnaden från en inhemsk svensk medborgare i samma situation är vad jag kan förstå de 800/1500 kronorna i tillägg. Eller nej! En Soc-morsa får ju också ersättning för sina hemmaboende barn! Från 1640 till 3250 per unge beroende på ålder.

Finner på Socialstyrelsens hemsida att riksnormen för en familj som denna är 14260 kr i utgifter varje månad.

Argh! Jobbigt, men härda ut lite till.

Efter att basgrejerna är betalda har familjen alltså 9000 kr kvar. Det skall täcka dagis- och fritidsavgifter, alla färdmedel, sjukvård, saker till hemmet, bredband, mobiler, ev bil, försäkringar, nöjen, sånt som går sönder, ja ni vet. Allt sånt.

Jag kan inte se att detta ger något ekonomiskt utrymme till glidande, frosseri, semestrar, prylar eller skoj.

DET ÄR ALLTSÅ LIKA HEMSKT ATT VARA NYANKOMMEN OCH ARBETSLÖS SOM ATT VARA FAS 3:ARE, ARBETSLÖS, SJUK ELLER LEVA PÅ EKONOMISKT BISTÅND PÅ VANLIG VÄG.

Den som vill påstå att man lever gott på denna nivå kan stoppa upp sig själv i arslet. I have been there. Folk är där varje dag, år efter år. Det är hopplöst. Det är tärande. Det lämnar minus på kontona och stora hål i ens liv. Man skäms. Man kan inte vara med. Barnen får inga kläder, leksaker, coola grejer eller aktiviteter. Att klippa sig eller uppsöka sjukvården är lyx. Semester finns inte på många år. Boendet förfaller. Allt förfaller. Att överleva är inte samma sak som att LEVA.

Tack för att ni läste.

Kassakollen

regeringen.se

Riksnormen

Etableringsersättning

 

 

Sånt jag aldrig kommer få grepp om.

Min bästa vän kom förbi en sväng idag.

Jag: Vi har inga pengar förrän nästa vecka när lönerna kommer.
Vän: OJ. Hur gick det till…? (Bekymrat)
Jag: …Pengarna tog slut!
Vän: …
Jag: Hur skulle det annars ha gått till?
Vän: Naaw. (Kramar mig såsom man kramar ett knasigt barn.)

Budgetar. Att föra över pengar till andra konton. Att dela upp dem på olika sätt. Ha olika kategorier. Finns det någon plan för att hantera sin ekonomi, så tro mig, då har jag provat den. Utan gott resultat. Jag har frågat andra människor hur de gör, jag har tagit hem budgetexcelark och fyllt i (i en månad) och jag har bett vänner hjälpa mig.

I mina fattigaste tider har jag sålt saker på säljgrupper på facebook, stått på loppisar, haft klädbytarträffar och ibland sålt saker till mamsen. Jag har handlat bara begagnat eller med rabatter, väldigt mycket i facebookgrejer och på blocket. Man skulle kunna säga att jag är bättre på att vara fattig än att ha pengar.

Börjar förstå varför så många har en godman, men tror inte det är något för mig. Har aldrig i livet uppskattat när någon annan säger åt mig hur jag ska göra saker.

Jag skulle mer än något annat vilja ha en vettig ekonomi med sparkonton och grejer. Kanske kan det gå bättre nu när jag har en riktigt lön och en riktig diagnos.

Om sjukersättning

jag fick följande kommentar av Lina som jag vill ta upp:

”Jag funderar mycket på detta med att jobba heltid. Om en inte orkar med att jobba heltid borde inte det egentligen räknas som någon funktionsnedsättning? En kan ju inte vara 25% sjukskriven resten av livet. Jag orkar och vill inte jobba heltid men jag vill ju för den skull inte tjäna mindre och få mindre pension. Och jobbar jag deltid så kommer jag inte ha råd att spara extra till pension. En förlorar ju på att vara arbetsnedsatt.”

 

 

Jag har forskat lite i detta nu, och vad jag förstår kan man, OM man har en diagnos eller en funktionsnedsättning som kommer att vara bestående eller livslång ansöka om sjukersättning. (Det som förut kallades sjukpension.) Den kan vara på hel- eller deltid. Dock räcker det inte bara att ha en diagnos för att få ersättning, man måste också kunna peka på hur den gör att man inte orkar jobba heltid. Samsjuklighet spelar också in, såsom depression eller allt annat smått och gott som gärna följer i ADHD:ns spår. Såhär skriver försäkringskassan: 

Kan jag få sjukersättning?

Du kan få sjukersättning om du:

  • Troligen aldrig kommer att kunna arbeta heltid på grund av sjukdom, skada eller funktionsnedsättning
  • Har fyllt 30 år men inte 65 år
  • Är försäkrad i Sverige och var försäkrad när du blev sjuk. Du är försäkrad i Sverige om du bor eller arbetar här. Du kan ha arbetat i ett annat land och ändå vara försäkrad i Sverige. Det finns också tillfällen när du kan ha arbetat i Sverige men vara försäkrad i ett annat land. Ring kundcenter om du vill veta vad som gäller för dig.

Hur mycket får jag?

Hur mycket du får i sjukersättning beror på vilka inkomster du har haft.

Hur gör jag för att få sjukersättning?

För att ansöka om sjukersättning ska du skicka in en ansökan och ett läkarutlåtande. 

Om du är sjukskriven och det är troligt att du aldrig kommer kunna arbeta heltid kommer vi att prata med din läkare och med dig innan vi byter din sjukpenning mot sjukersättning.

Här är en länk till en folder om att: Arbeta med sjukersättning

 

Jag skall söka detta om jag fortsätter tycka att heltid är hemskt, när jag har jobbat ihop till ett SGI, penninggrundande inkomst eller vad det heter. Att slita på i ett halvår kan en väl överleva. 

Att klara av den här jobbgrejen med ADD.

I januari blev jag arbetslös efter att ha halvtidsvikarierat på ett bybibliotek under hösten. Jag skrev in mig på arbetsförmedlingen och höll på och avslutade en diagnostisk utredning i samma veva. Det blev inte så mycket mer än det, men jag lämnade iallafall in intyget om diagnosen och vi hade en liten dialog om att saker tar tid, när jag plötsligt blev kallad till intervju för ett vikariat jag sökt tidigare under året. På ett ställe där jag jobbat extra behövdes en biblioteksvikarie från maj till januari. De hade försökt tillsätta vikariatet tre gånger redan, men alla tre som de tänkt sig fick andra jobb/vikariat och tackade nej. Antar att de på mitt jobb då tänkte; ”Men orka. Var det ingen annan som sökte? Jovisst ja, H****. Jamen hon är ju så pigg och trevlig!”

Jag kom på intervju och kände mig trygg nog att berätta att jag nyligen fått ADD. (Frågan var vilka sidor jag har att jobba på, eller hur den nu brukar formuleras, så det är ju ett tips att slänga in det där. Din diagnos kan du ju inte rå för. :D)

Verkar som att de blev imponerade av mitt mod och om jag nu sade några andra smarta saker, för allihopa ville att jag skulle börja. Så det gjorde jag. Gick från inhoppande diskpassvikarie i kommunen där jag bor till att jobba heltid med eget kontor och riktiga ansvarsområden i ett samhälle några mil söderut, i en annan kommun.

De första veckorna jobbade jag, sov, fick utbrott hemma och inget mer. Nu har det gått tre månader och helt klart går det bättre. Bra, men inte perfekt. Jag orkar, men inte riktigt allt. I veckan gick jag officiellt ned i tid 6 timmar i månaden. Detta betyder alltså att jag kan sluta kl 15 på torsdagar istället för 16:30. Eftersom jag inte längre jobbar heltid då, betyder det också att jag inte har flex längre. TACK GODE GUD. Den höll på att störta mig ned i fördärvet, den där jävla flexen. Major stressfaktor.

Egentligen, i en idealvärld, skulle jag nog jobba 8 timmar mindre i veckan, inte 6 i månaden, men det är inte möjligt i nuläget.

Jag kan inte få någon hjälp av arbetshälsovården, det har min chef kollat upp. Jag tycker det låter märkligt att det som hon sa bara gäller ohälsa som jobbet har orsakat, men det är väl så.

Däremot ska jag söka handikappersättning, som tydligen existerar och jag kan söka. Då får man pengar varje månad för utgifter ens funktionsnedsättning bringar. Man kan få mellan 1000-2500 ungefär.

Jag har också skickat in en ansökan om att få csn-lånet nedskrivet, har ej fått svar ännu.

Nåväl. Jobba var det. Det hör ju ihop med att klara hela livet, egentligen. Jag har några tricks för att försöka frigöra tid och ork.

*Strattera. Jag tror den gör nytta, men inte helt säker.

*Ta medicinerna på kvällen, inte morgonen.

*Duscha kvällstid, inte på morgonen.

*Ta med frukost och äta på första rasten på jobbet, inte hemma på morgonen.

*Sätta igång klockradion kl 7, då somnar jag inte om.

*Inte vara så jävla noga med lunchen. Lite rester, en fryst matlåda eller sallad från Konsum duger bra.

*Jag har gjort slut med krukväxterna! De bara dog, de drygona. En sten föll från mitt hjärta i och med detta beslut.

*Jag har även gjort slut med komposteringen. Känns inte jättebra, men det var också en liten sten som föll.

*Jag försöker leva mer i nuet. (HAHAHAHAHAHAH.) Med detta menar jag att de dagar som jag är pigg och energisk ser jag till att få så mycket som möjligt gjort, så det inte känns lika hemskt på de kraftlösa dagarna.

*Försöker få till dagsrutiner. Det hjälper. Jag orkade ju liksom med att gå i grundskolan i 12 år och mycket av det kan härledas till rutinerna, det är jag säker på.

*Se till att få hjälp och styrka från dem omkring mig. Göra mig av med påfrestande element.

*Ha drömmar.

Behöver också fixa lite saker:

*Hitta en vettig läkare som kan hjälpa mig få koll på medicinering och andra hjälpmedel. Terapi (kanske, är ju skeptisk) och bolltäcke, bra migränmedicin och sömnmedel till de sömnlösa perioderna.

*Jag har sänkt min dos Venlafaxin. Känner mig inte deprimerad längre, bara vanligt neuropsykiskt störd. 225 mg har jag ätit, och kommer alltid vara tacksam för att den medicinen drog mig upp ur sorgmodets träsk, men nu klarar jag mig ändå. Tack vare Strattera, möjligtvis. Ser fram emot att slippa värmevallningar, förstoppning och förhöjd kroppstemperatur, även om nedtrappningen brukar vara tuff.

Sen vet jag inte. Men som sammanfattning då: Ha en arbetsplats där övriga människor förstår och accepterar dig med ditt funktionshinder. Arbeta med något som du gillar och klarar av. Ha bra människor omkring dig. Lägg ned alla onödiga statusmåsten. Följ med i svängarna. Ha en katt.

(Ok det sista fanns inte med i texten men är ett jäkla bra tips.)

Inga dagliga uppdateringar här.

Över en månad sedan förra inlägget. Skulle vilja förklara det med att det kan vara så när en har adhd, så full av idéer och tokiga upptåg är en att vissa saker faller bort tills man råkar stöta på dem igen. Men nej. Jag har mest jobbat, surat över vädret som gjorde mig närapå sugen på att avsluta hela den här livs-grejen, och börjat kolla seriöst på Buffy för första gången. Slötittade på det då och då när det gick på tv, men aldrig tillräckligt för att se att det var någon annat än en B-ig 90-talsserie i stil med Xena- Warrior Princess. Nu har jag ett avsnitt kvar på säsong 2 och älskar det.

Det värsta värmen gjorde var förstörde min nattsömn totalt. Har inte somnat före kl 04 på en lång tid nu. Melatonin som funkat jättebra i flera månader har ingen effekt alls. Utan sömn kommer jag alldeles fel i dygnsrytm. Jag sover in på dagen istället för på natten, jag tappar aptiten och får migrän. Unfun.

Den här veckan är jag iallafall tillbaka på jobbet, men trött, otålig, uttråkad och med konstant hemlängtan. Råkade bita sönder ena mungipan, har alltid hållt på sådär i munnen, vet inte varför men det lindrar väl nånting. Synd att det gör ont och är opraktiskt efteråt bara.

Men men! Jag har inte haft så mycket semester i sommar, (ny på jobbet och snäll och ville visa mig tjänstvillig) så jag ska försöka få lite sådan nu i augusti istället. Nu är det ju dessutom bästa vädret på året, fortfarande varmt men ändå fräscht och en aning skön kyla på morgon och kväll. Inget jävla solande! Haha. Kanske blir ledig redan på fredag. Vore bra. Sov med huvudet på skrivbordet en stund idag innan lunch.