Back where one belongs.

Nu är jag officiellt ett psyko på heltid igen. Utmattningssyndrom och depression= utmattningsdepression? Jag vet inte.

Ganska säker på att ingenting kommer bli bra. Att jag inte orkar med det här mer/igen/för resten av livet.

Att kuratorer vill att jag ska titta på rönnbär genom fönstret och att läkare ska säga att mediciner som psykon behöver ibland är KNARK.

Att år ska gå i samma svarta färg.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s